Ett namn på barn som under sin uppväxt haft ovanligt stor tillgång till tjockare papper som de använt som ritpapper . / Wikipedia

 

Det har sagts att förskolepersonal ganska omgående kunde lista ut vilka barn som hade föräldrar på Fors Kartong fabrik. De barnen som bara ritade ett streck och sedan bad om ett nytt papper hade garanterat föräldrar som hade fri tillgång till ritmaterial. Andra barn var duktiga på använda sudd 🙂

Jag har alltid haft tillgång till detta fantastiska material. Vilket har varit kanon för mitt skapande. Att ha mycket papper att måla på gjorde att jag kom över prestationen. Ett vitt underlag behöver inte alltid fyllas med det där som bara ska bli bäst, det kan bli skitfult och då river man sönder det och börjar om. För dyrt material kan skapa ångest. För då måste det ju bara bli bra (!) , tror man i alla fall.

Jag har i mina ateljéer haft mycket papper. Stooora papper. Det är en kanonbra till akrylfärg. Det är en av fördelarna med att själv jobbat på Stora Enso och att jag har en del kontakter där. Vilket gjort att jag kunnat ta bilen ner till utlastningen och fylla bagaget med papper (och det väger mer än man tror)

Och idag fick jag en otroligt uppskattad leverans av papper från Anna som jobbar på Stora Enso och som hade koll på vilket sorts papper som jag gått och väntat på, det tjockare papperet som de inte tillverkar så ofta. Så tack Anna! Och hallelulja för gratis papper till konstnären i Fors.

De tillverkar alltså förpackningsmaterial och i entrén på kontoret har de glasmontrar med exempel på varumärken och deras förpackningar. Ett tag stod en tavla i montern, en som jag målade till detta ändamål, även konstnärer har stor nytta av tjockare papper.  Tydligen.

Så nu är hösten och vintern räddad, målarkurserna får mer papper att jobba på.