Mitt bollplank

Jag skulle behöva sätta mig ner och skriva ner lite tankar och idéer på nästa ev projekt… var på vernissage idag inne på Avesta Bibliotek och jag fick frågan från min konstnärskollega Lars Olsson – vad har du på gång nu? Jag har ju en massa som snurrar i mitt huvud, men hur får jag ihop en helhet?

Att prata om nya projekt ger också inspiration och energi, jag borde ta tag i dom, inte bara låta dessa vara i mitt huvud. Min man, är väldigt bra att bolla detta med. Han lyssnar, sen börjar han klura och vi kan prata om min idé fram och tillbaka och tillslut har han hjälpt mig med en massa nya framtida verk. Min man är inte konstnär, vilket jag är tacksam över. I min ungdom trodde jag att det skulle vara idealiskt att han en man som är konstnär… idag vet jag att det inte hade funkat för mig.

Jag tror att konkurrensen blivit outhärdlig, även om jag skulle hittat någon med ett helt annat uttryck och någon som jobbat med ett helt annat material. Konkurrens, avundsjuka, olika villkor. Kanske är det inte sant, men jag tror det kan vara tärande. Nu har jag tur som har en relation där min man tror på mig (allra mest när jag själv inte gör det) han är ett bollplank, en idéspruta och han ger mig den tid i ateljén som jag behöver. För den delen är inte så lätt, jag kan stundvis vara ganska upptagen och stressad.

Idag följde min man med på vernissage och han har servat mig med mat när jag målat, han är bara bäst helt enkelt!