Sedan jag gick min första konstskola har jag haft olika teman på min konst. Det hela började omedvetet under min period i Sundsvall där skolan låg, jag däremot bodde utanför, i Kvissleby. Ofta avslutades skoldagen på Wayne´s Coffee, där summerades dagen och bussen hem inväntades. Jag och min klasskompis Sandra satt på fiket och tecknade. Vi ritade av andra fikagäster och jag tyckte att inredningen var intressant i sina färger och kompositioner. Ja, det blev en hel del teckningar som sedan utvecklades och blev till målningar. Innan skolavslutningen hade jag och Sandra en utställning på just Waynes med våra tavlor. Jag sålde min första tavla till en för mig okänd människa, för mig var det ett bevis på att jag var på väg åt rätt håll och en riktig bekräftelse.

Efter Sundsvall flyttade jag till Stockholm. Nu började tankarna på Dalarna. Jag var en vilsen kulla i stora staden. Jag gjorde några större målningar av Dalahästen i Avesta, olika varianter med olika inslag. Den här perioden blev det mestadels modellmåleri, då skolan jag nu gick på var en renodlad måleriskola.

Flyttade tillbaka till Fors/Avesta och fixade en ateljé i Fors. Här ligger en stor kartongfabrik, där har jag sommarjobbat i flera år.  Under den sommaren frågade jag om jag kunde få ett fototillstånd och ta lite bilder inne i fabrikens lokaler. Jag började jobba utifrån de fotona och tyckte det var väldigt kul. Jag förskönade miljön i tavlorna med andra färger och det slutade med 13 tavlor som blev utställningen ”Färgfabriken” som visades på området.

Efter att jag skaffat körkort till bil, blev motorcyklar genast intressantare. Jag ville ta A kortet och började fota av olika motorcyklar. Nu ville jag rent tekniskt testa hur mitt måleri kunde bli. Jag målade krom, blänk och lack, detaljrikt och mycket små penseldrag på sina ställen. Det blev stora Mc tavlor och min första egna utställning i konsthallen på biblioteket i Avesta.

Köpte min första bil. En liten skruttbil som ofta fick lite småfel, min pappa och jag besökte skroten och köpte delar. En dag tog jag med mig kameran, började fota av dessa berg av gamla bilar och däck. Börjad leka lite mer med mitt uttryck och tillförde presentpapper och tapet. Det blev intressanta bakgrunder. Fortsatte med skrottemat och hamnade på soptippen, fotograferade microvågsugnar och kylskåp. Det blev i slutändan stämningsfulla tavlor. Mitt i detta skrottema sker en tågkrasch i Morshyttan. Ett godståg spårar ur med alla sina vagnar. Mitt på en åker ställs sedan dessa vagnar upp i väntan på bärgning. Jag passerar det varje dag på väg till jobbet som bildlärare, en dag stannar jag och förevigar detta som sen blev ytterligare några tavlor till utställningen ”Skrot, Skräp, Tur och Retur” som visades i Hedemora.

Sen flyttar jag till Stockholm igen och Dalarna återvänder i min konst. Mina teman tar en ny vändning och jag börjar jobba efter ett samhällsengagemang. Där är jag kvar. Men man vet aldrig hur allt fortsätter och var jag hamnar i min konst. Det är en spännande resa.