Min mormor sa till mig när jag var liten att jag nog skulle bli konstnär. Nu fick hon aldrig uppleva det, tyvärr… (jag tror hon hade gillat att gå på vernissage.) Jag har med andra ord alltid tecknat och på senare tid byttes det ut till måleri. Mitt val att satsa på mitt skapande gjordes tidigt, men i slutändan är det inget val utan ett måste, om jag ska må bra. Något som även krävs för att jag ska må bra är att jag inte behöver oroa mig ekonomiskt…. jag kan konstatera att man helt ute och cyklar om man tror att konst ska inbringa stora pengar. (förutom för konstsamlare)

Hur har jag löst det då?

Jag har ett jobb vid sidan om som ger mig en månadslön. Jag jobbar just nu 65% på Sjöviks Folkhögskola  och 110% i min ateljé. Tur att jag har ateljén hemma så min man och mina bonusbarn vet var de kan träffa mig någonstans.

Själva ordet och yrket Konstnär innehåller även myten att du inte tjänar pengar på det du gjort förrän du är död… Visst konstnärer är den kategori av yrkesutövare som tjänar lägst i Sverige. Inte så förvånande eller hur? Men det har aldrig avskräckt mig eftersom jag inte utgått ifrån den ekonomiska delen när jag blev konstnär för då hade jag kanske valt att bli ordförande för Svenskt Näringsliv…

Men nu till det jag funderar kring. Det är svårt att sälja konst, det är svårt att sälja sin egen konst. Man ska vara bra på sitt hantverk OCH man ska vara en bra marknadsförare och säljare. Jag skulle behöva någon som var anställd åt mig, gratis, för att hinna med allt extra.

Jag gör min egen konst, jag målar motiv jag tror kan sälja bra, jag har gjort illustrationer på uppdrag, jag målar även på beställning (andras idéer och andras foton som de vill ha på duk.) och jag har gjort konstnärliga utsmyckningar i lokaler.

En gång fick jag den felaktiga bilden att måla på beställning var något billigt att ägna sig åt, skamligt och fult. En liten tillbakablick: Min första konstskola som jag gick på hade en rektor som enligt mig inte fungerade. Vi åkte med klassen på en konstmässa. Rektorn gick runt bland all konst och sågade i princip alla konstnärer på plats. Det fanns en skylt där det stod att en konstnär gjorde beställningsjobb.  Rektorn var otroligt nedvärderande och sågade det erbjudandet totalt.

Detta har stört mig i många år. Hur en Rektor kunde såga idéer som bygger på att tjäna pengar på det man är bra på. Vi var många elever som gick i skola för att utveckla vår konst och kreativitet. Vi behövde pengar precis som alla andra i samhället. Och med hans pondus så borde han hålla tyst eller uppmuntra försäljning av det man målade.

Jag tycker att beställningar kan utmana mig i mitt måleri på ett bra vis. Idéer och motiv jag annars aldrig skulle måla, dessa öppnar mina ögon. Jag utvecklas. Kanske något som jag kan plocka in i mina egna grejer?

Så summan av mitt inlägg är:

Om man gör något som man är bra på och som man tycker är kul, fortsätt med det! Kanske, kanske kan man även tjäna pengar på det man gör bra, så varför inte testa?