Metropoolen i Avesta har funnits sen 2007 och jag har hängt mina tavlor där sen dess.
När erbjudandet kom så tackade jag genast ja. Idag har jag hängt mina tavlor där i lite mindre än 10 år, för under tiden då jag bodde i Stockholm tog jag ner mina verk. Jag försöker med jämna mellanrum byta ut konsten och visa upp lite olika tavlor. När jag bodde i Stockholm tyckte jag inte att jag kunde förvalta min vägg på ett bra sätt och valde att avstå.
I Avesta finns det inget lokalt galleri, det finns en utställningslokal i Biblioteket som är upprustad och mycket fin. Men nu var det länge sedan jag ställde ut där. Men när jag får förfrågningar som jag tycker är vettiga så tackar jag ja. I badhuset möter min konst alla sorter, de som gillar konst och de som aldrig varit så intresserad. Unga/gamla, Svenskar/Nysvenskar, kvinnor/män. En bredare massa kan man inte få.
Och ja, det har inbringat både försäljning och beställningar. Syns man, finns man.
Väldigt många känner igen min elaka Dalahäst efter att den hängt på badhuset. Barn har funderingar kring hästen, som annars är så beskedlig i trä. Jag tror den kan starta upp fantasin rejält hos barn. Mina bonusbarn lekte Elaka dalahästar i min ateljé när de var mindre :))
Nu har jag hängt blomjävlar på badhuset och hoppas att de klarar den tillfälliga värmen de har i korridoren, annars får de följa med hem en stund och komma tillbaka. Men nu är de på plats. Inte den mest smickrande bilden från korridoren, men men.
Simma lugnt.
